Linneas Hjärtan

Det här är min mormor Linnea. Mormor finns inte kvar hos oss längre men jag pratar ofta med henne ändå, besöker minneslunden och det känns som hon på något sätt är med mig i alla fall. Kanske var det hon som planterade idén i mitt huvud att de hjärtan jag suttit och målat skulle kallas för Linneas Hjärtan. Här kan du se mina hjärtan. En hyllning till de egenskaper som min mormor lämnat efter sig:
STYRKA - MOD - KÄRLEK

Mormor var en kvinna som många gånger stötte på tuffa utmaningar och beslut under sitt liv. Tidigt fick hon axla ett stort ansvar i hemmet när hennes mamma gick bort. Hon var väl nio, tio år när det hände. Det finns mycket att berätta om min mormor som vittnar om hennes mentala styrka, hennes otroliga mod och hennes kärlek till sina barn och barnbarn.

På fyrtiotalet var skilsmässor inte vanligt. Speciellt inte om man hade småbarn. Men mormor valde att lämna mannen som var far till hennes barn, bli ensamstående förälder istället för att leva med en man som behandlade henne illa. Att dessutom vara en yrkesarbetande sjuksköterska och ensam familjeförsörjare måste ha varit otroligt tufft. Under flera perioder präglades hennes liv av olika svåra sjukdomar som tvingade henne att vara ifrån sina barn. Det var till och med så illa att hennes liv stod på spel och barnen hämtades för att ta farväl. Mormor ville inte att hennes barn skulle minnas henne som sängliggande så med stor ansträngning klev hon ur sjukhussängen och gick fram till fönstret. Jag är inte helt säker, men det sägs att hon då skulle ha sagt: - Det är fler som dör liggandes i sängen än dom som kliver upp. 

Mormor gjorde världens godaste pannkakor som serverades med hemkokt sylt och grädde. Och hade jag riktigt tur, kunde jag få en pannkaka med åkerbärssylt, så gott. Mormor hade en trädgård fylld med grönsaker och blommor av olika slag. Alltid fick jag med mig en bukett ringblommor och en bukett med luktärtor när jag varit på besök. Då, speciellt i tonåren tyckte jag det var töntigt och besvärligt med dessa blommor, men, idag är luktärtor mina favoritblommor just för att dom påminner om mormor. 

Mormor upphörde aldrig att värna om och beskydda sina barn och barnbarn. Hon ställde alltid upp, man kunde räkna med hennes engagemang. Hon var en kvinna med bestämda åsikter men, kunde även vara storsint och ändra sig när det visade sig att hon hade fel. Jag kommer ihåg ett tillfälle när jag berättade en jobbig sak för henne och hon trodde inte riktigt på mig. Jag minns att jag blev så ledsen för att inte bli trodd. Det gick ett tag. Så ringer mormor en dag och säger: - Förlåt. Jag vet nu att du pratade sanning den där gången. Förlåt mig.

Jag har förlåtit dig för länge sedan mormor, det vet du. Nu ska vi tillsammans sprida budskapet om STYRKA - MOD OCH KÄRLEK  via dom hjärtan jag målat, något att hålla fast vid när livet är tufft och orättvist. Tack mormor för den fina idèn. 

Med kärlek / Susanne P.

Ps. Jag påminner mig själv om att det är viktigt att inte bli liggandes kvar i sängen för länge.

Vi använder cookies för att ge dig en bra upplevelse på vår hemsida. Om du fortsätter att använda webbplatsen så antar vi att du godkänner detta.